kimalm

Utanför fönstret seglar världen förbi
En ström av förvirring
Alla letar ett "vi"
Jag behöver hålla fast mig i nåt
Det här med livet och leva
Är det nån som förstått?

För evigt fast i en måndag
Utan att skymta ett slut.

Svartsjuka människor är jobbiga. Det tycker vi alla. Och inte är vi så själva, nej. Vi kan behärska oss, låta förnuftet tala. Tills vi en dag kommer på att det är vi som är dom svartsjuka människorna. Det är vi som går där och surar och blänger med svartsjuka ögon. Stryker omkring i svarta hål och letar efter minsta sak att tolka fel.

Vi är inte nog inte stolta över det.

Jag tror livet hatar mig för tillfället. Nej, nu överdriver jag. Men jag är ytterst otillfreds med tillvaron och jag har inte kommit underfund med vad jag kan göra åt det. Idag har jag huvudvärk också. Det sitter i ögonbrynen, trycker mot ögonen, och gör det jobbigt att flytta blicken. I helgen ska jag sova.

Brandlarmet gick på skolan idag. Min syster hade hört blåljusen, men hon såg inga sirener. Humor.

Nytt år. Nya vanor, nya möten. Det är väl inte så att början på året visar hur hela året kommer bli?

Om jag fick välja skulle jag bra gärna bara hoppa fram några år nu. Hoppa fram tills jag vet vad jag vill, tills jag slipper vara tonåring och osäker.

Men gör jag det skulle jag nog ångra mig när jag blir gammal.

Så vad gör man? Härdar ut. Umgås med människor som får en att må bra. Människor som tillåter en att vara sig själv. Försöka se sig själv ordentligt. Lita på sig själv.

Lill-katten sitter i mitt knä. Hennes svans är fläckvis alldeles blöt av saliv, nu har hon gått vidare och dränker istället sina tassar. Ibland stannar hon upp och tittar på mig. Och ser jättenöjd ut.
Som om hon har allt hon vill ha.