kimalm

Jag har ont i huvudet. Sjukt ont i huvudet. Jag låg ute på mage, vände på mig, och fick helt plötsligt ont. Illamåendeframkallandeont. Jag har en hatkärlek till Ipren. Det hjälpter ju, det älskar jag, men det känns så fel att ta för jag tycker jag tar ofta. Jag hatar min huvudvärk.

Idag kom jag på mig själv med att sjunga "mandelspån, mandelspån, är något man kan äta" till Spanien-melodin inne på ICA. Sen etsade den fast sig i min hjärna.


Hon tittade på honom med tom blick. "Jag önskar att jag aldrig hade träffat dig." Hon sa det med lugn, frånvarande röst, som det just hade gått upp för henne, som det fortfarande var en tanke. "Jag önskar faktiskt att jag aldrig hade träffat dig." Han iaktog henne och kände sorgen som en snara runt halsen, han fick svårt att andas och svarta prickar dansade framför ögonen på honom. "Du menar det inte." sa han och kände ångesten virvla upp. "Du vet att du inte menar det!" Hennes blick vandrade bort i fjärran. "Jag tror jag ska gå." sa hon med samma lugna klanglösa röst. Hon gav honom en sista tom blick och började gå, lämnade honom kvar.
Han slutade tänka. Han slutade känna. Han tappade kontrollen över sin kropp, det enda han visste var att han var tvungen att hålla henne kvar. Hon föll ner i hans armar. Hon landade lealös på backen och han med sin tyngd ovanpå henne. Hon gjorde inget motstånd, och han hatade henne för det. Han slog. Han slog igen och skrek ut sin ilska. Hennes blod var på hans händer.
Sen grät han.

Känner jag hur inspirationen flödar? Nej. Känns dock som jag håller på bli sjuk.

Idag har vi suttit i kyrkan i två och en halv timme och sjungit psalmer. Jag kan komma på roligare saker att göra på söndagarna! Men det var lite spännande också. Det var TV-inspelning, så under fyra söndagar framåt kommer gudstjänsterna på tvåan kl 10 sändas från Forsa kyrka. Får ju inte missas, man kan ju skymta mig och Maja i publiken! Eller, man kommer skymta oss i publiken.

När vi äntligen var klara lekte vi lite och sen satt vi ledare och planerade lite för i sommar. Sen hämtade syrran och vi åkte till Utnäs och oljade in kyrkbåt. Jag har linolja på mina favorit jeans. Det var två hundar där som jag satt och hade lite trevligt med också :)

Nu mår jag inte jättebra. Blä.

Nu är det kväll igen. Jag är trött igen, som vanligt. Syrran och jag åkte till farmors hus i Näsviken tidigare i kväll, och gick runt och letade bland grejerna. Hittade gamla brev som vi upptäckte var kärleksbrev från flickor till pappa. En av dom hade just hittat Jesus och erbjöd sig att berätta allt om honom för pappa. Hon började sitt första brev med att skriva att det kändes konstigt att skriva brev till någon man bara träffat nån gång. Pappa svarade tydligen, och sen började dom ringa varandra. "Vet du vad? Jag tror jag tycker om dig." skrev hon. Det var ju himla gulligt. Men hon verkade ändå konstig.
Jag är skitskraj för att gå ensam nånstans i huset, tror så att det kan spöka där ^^ Då är det iofs min farfar eller farbror, men även dom skulle skrämma ihjäl mig. Andreas (konfaledare) sa något fint om att han inte trodde att spöken visade sig för personer som var väldigt rädd för dom. Nu lät de där mest töntigt, men det kanske går att förstå vad jag försökte förmedla.

Jag ryser ganska ofta när jag tänker. Och när jag hör bra musik eller texter. Helst överarmarna, skuldrorna och låren.

När jag tänker efter är jag sjukt lättskrämd. Mästare på att skrämma upp mig själv. Men jag ser ändå en tjusning med mörker och läskiga hus, för det är roligt att va rädd ibland. Men fan inte ensam! Det är enbart jobbigt. Att inte våga gå ner och lägga sig, eller gå ut till komposten när det är minsta lilla mörkt (nej, kompost inte något jag har som kvällsnöje).

Äsch, nu ska jag gå och leta stövlar. Good night folks.

Känns som vi är inne i en vänteperiod bara just nu. Dock lite osäker på vad vi väntar på. Sommar kanske. Fred på jorden. Nya glassorter. Själv skulle jag så inte ha nåt emot några dagar i Olsnäs. Det är nåt att se fram emot när det är lite tråkigt.

Sommar och bad.

Jag kan fan inte skriva för tillfället! Så fort jag stänger av musiken och försöker blir jag deprimerad. Haha, kanske min franskalärare har rätt ändå..

Vintern lägger sig som linjer i din slutna hand
Följer djupa spår av tårar som utlöses i din famn
Ett dubbelt radavstånd för enkla ord
Ett spel på skämt det kallas ändå mord
Ta ett kort ur leken, din joker, finns den här?

Man ska leva på beställning, man ska leva som man lär
Din order står på tur, men kön känns lång och hård
Det är inte lätt det är inte enkelt, det där med kärlek
Kollapsar innan slutet, släpad bort:
För att få vård

(denna har jag faktiskt melodi på också..)

Dagens låt just nu: Skid Row - I remember you

Hey vad jag känner mig oinspirerad. Av allt.
Nu har jag suttit och bara stirrat på skärmen typ två minuter...