kimalm

Vad är mil när allt är suddigt? Vad är tid när vi lever under vatten. Om jag är jag och du är du, får vi vara varandra?
Vad hindrar en människa från frihet? Kärlek binder.
Så många ord.
Tror vi på ödet?
Lätta kyssar i nacken, en längtan eller åtrå. Rysningar längs ryggen, du är nog allt jag velat nå.
Mina känslor känns som lögner, är vi sanna någon gång. Berätta mer, berätta mindre, allt på samma gång.

Nast sista kvallen en France. Idag fick jag ta sovmorgon, men vaknade anda typ en och en halv timme innan jag behovde. Da gick jag upp och lockade haret. Akte till skolan, satt dar typ en halvtimme med svenskarna, sen gick jag, Emma och Hanna och at med vara fransyskor. Det ar vi som ar tillsammans har. Vi flummade en massa innan vi till sist kom ivag till bussen in till Annecy. Hanna sa "ooh" och vi kom pa att det ju ar ett ord pa franska, où, var, och det blev ju jatteroligt. Osakert om vi fick fransyskorna att forsta det roliga.. Vi gick pa bio och lite pa stan.

Nu ska jag ga och duscha. Dom vill att jag duschar hela tiden! xD Askonstigt. Men men ^^

Idag har jag atit gaslever och anklever. Det ar ju trevligt xP Jag at litegrann men sen gav jag upp. Sen satt vi tva timmar till vid bordet. Fransman ater laaaange!

Bonjour tout le monde :) Ki ar i Frankrike!

Jag har det jattebra, men nu borjar jar kanna mig klar for att aka hem. Jag saknar verkligen mes amis sjukt mycket!
Idag var vi upp pa Mont Blanc, som iaf har varit Europas hogsta berg. Ratt jattecoolt faktiskt. Vi akte kabinbana hur hogt som helst, det slog lock for oronen som fan. 3800 m upp, lite mer t.o.m. Pa vagen ner stannade kabinbanan. Det var inte jatteroligt xD Jag fragade hon som korde vagnen om det var normalt, och hon sag totalt lugn ut. Lite langre ner gick det helt plotsligt jattefort och borjade gunga en massa, alla i vagnen skrek och jag ville verligen kasta mig ner pa golvet. Maja sa sen att hon var saker pa att vi skulle storta rakt ner och do. Jag borjade kallsvettas och fick en jakla adrenalinkick, men det var tydligen helt normalt. Sjukt!

Jag har haft jatteroligt at att mina fransman sager "opp!" lite da och da, det later verkligen jatteroligt och jag fattar inte varfor. Pappan typ satter sig ner och sager "opp!", jattemarkligt.
Nyss kom jag pa mig sjalv med att oppna sopkorgen och saga "opp!". Attans xD

Imorgon blir det sovmorgon!

"Tack för idag, tack för en underbart vanlig dag" sjöng vi idag i kyrkan. Idag är det tacksägelsedagen, och predikan handlade om att gå ut och känna allt underbart som vi har. Andas in luften med tacksamhet, se alla färger i hösten, att älska, och komma ihåg att det du älskar inte kommer finnas där förevigt. Kanske det försvinner redan i morgon, det viktiga är ändå att det finns idag.

Jag älskar. Jag har turen att känna några fruktansvärt underbara människor, och det är jag tacksam för. Men kommer man ihåg det hela tiden?

I totalt mörker ser ingen hur du lider. Ingen ser tårarna som faller längs dina bleka kinder. Om du är tyst så kommer ingen ana hur trasig du är. Totalt mörker, total ensamhet.
En liten snyftning skär genom kylan, en tyst vädjan efter hjälp. Ett behov av att älskas och gråta ut i någons armar.

Natten omsluter, där skriker enkelt tystas ner. Du borde sova, så ignorera varelsen under sängen. Ignorera smärtan som sträcker sig efter dina bara fötter. Om vi inte nämner den kanske den försvinner. Alla nätter lämnar rädsla i bagaget.

Vi nickar och ler, gratulerar och ler ännu större. Säger hur glada vi är för dom, dom som har nått upp till det dom vill ha, dom som har lyckats. Och visst är vi glada. Så länge någon ser oss. Så fort vi kan smyger vi iväg, slinker in i närmsta hörn och slår armarna om oss själva. Låter sorgen komma, låter frustrationen ta sig ut, tillåter ilskan att visa sig. Är detta våra rätta jag? Blickar ner på oss själva där i hörnet och skakar tvivlande på huvudet.
Kanske imorgon blir annorlunda.

Idag har varit en lång dag. Klockan är inte ens halv sex.. Jag vet inte vart jag ska göra av mig själv, jag har läst tills jag fick huvudvärk, jag har spelat gitarr, jag har suttit här vid datorn, jag har irrat omkring planlöst i alla rum. Jag har legat på köksgolvet, legat i en soffa nere, bara tittat på ingenting och tänkt.
Nej, jag är inte lycklig idag.

 

Jag ligger där på marken
så dansa runt min kropp
Sudda ut konturer
så fylls allt med hopplöst hopp

 

Du väljer och säger
”jag gör det för dig”
Vad fan hjälper det
när det skriker av smärta i mig

 

Jag vill slå till hårt
och skrika mig döv
bli förbannad och gå
När träden förlorar sina löv

 

Men minnen är en bit av tiden
som stannar här hos mig