kimalm

Idag har jag varit i Sundsvall och shoppat. Farhågor fanns att jag skulle vara ordentligt grinig hela tiden då jag inte sovit så många timmar hemma hos Lisa, men jag fungerade!
Jag hade kommit hem igen, klivit ur bilen och gått till gräsmattan, då ringer Maja och frågar om jag vill bada. Så vi gör det. :) Tillsammans med Emma och Siggs åker vi till Hällarna och myser i kvällssolen. Alla badade utom Emma. När det blev kallt la vi oss direkt på klipporna och värmde oss.

Hey vad mörkt det är! :O Det ser nästan svart ut.

När jag kom hem gick jag till våra grannar och matade katterna, och sen gick jag en sväng ner i byn. Jag tänkte gå hem över ängarna men jag råkade gå åt andra hållet och satte mig på en sten vid vattnet och filosoferade. Det hade varit sjukt skönt om det inte hade blivit väldigt mycket mygg efter en liten stund. Jag gick hem och började springa över sjö-ängen. När den tog slut vände jag och sprang igen. Och igen. Hade planerat flummigt fånspring, men det blev mer desperat.

Och nu sitter jag här, nyduschad i handduk. Jag har smällt två myggor (Hugo och mrs Valentine). Nu går jag och lägger mig.

Jag bloggar inte ofta för att blogga gör mig deprimerad! Nu kan vi ju fundera på en stund varför det är så. För att jag stannar upp och måste tänka efter för att kunna få ner nåt som låter lite genomtänkt och fint. Men vem sa att alla blogginlägg måste vara kryptiskt deprimerade?

Igår trodde jag att jag skulle vara hemma hela dagen och ta det lugnt, men så blev det inte. Jag var hemma hela förmiddagen och tog det lugnt! Sen sms:ade Hannah mig och sa att vi skulle in till stan och käka glass, så då gjorde vi det. När vi degat på möljen ett tag och Adam bjudit små fåglar på kex och värvat dom till sin armé gick vi på hemköp och köpte kinderägg. Sen satt vi i parken vid gamla teatern ett tag och kollade på medelålders män som spelade boule.

På kvällen åkte vi till Hannah och kollade på Disney-filmer. Efter att jag spöat Lisa på mariocart. (HAHA) Vi spelade kubb också! :)
Somnade vid fem. Var rejält trött när jag kom hem.

Ibland slår det en hur mycket man tycker om vissa människor. Det är en konstig känsla. Man blir glad, och ändå rädd på nåt sätt.
ibland är man deppig, och ibland regnar det. Ibland hör det ihop.

Fan vad jag är kramsugen.

Jaha, så var man där igen! Förvirrad, olycklig, osäker. Vad är det som driver oss till att göra så dumma saker ibland? Varför offrar vi oss? Varför kastar vi oss ut utan att kolla om nån finns där för att rädda oss om något skulle gå fel?
För att vi är dumma, blinda och hopplöst längtande. Vi längtar med hela vårt inre, söker med alla sinnen efter Det.

Jag känner stor stolthet över dom som vågar.

Och nu ska jag laga mat.