kimalm

Jag känner något. Men jag vet inte riktigt vad. Jag är inte direkt deppig, men inte glad. Jag skulle kunna tänka mig att lägga mig på golvet och stirra in i väggen. Eller storgråta. Svårt att avgöra. Jag skulle behöva sitta tyst och kramas med nån.

Var ute och promenerade en stund alldeles nyss. Solen var påväg ner. Fortfarande 17 grader i luften, ganska fantastiskt. Det känns som jag tänker med en mörk, långsam röst. Utan svängningar liksom. Oj, nu blev det lite svårtförstått kanske.
Iaf, så... vet jag inte vad jag tänkte skriva. Jag hittar ingen känsla, och då är det svårt att skriva.

Är du en sån som både vill äta kakan och ha den kvar? En som försöker på alla sätt att få ut det mesta, och helst lite till, av allt.
En som satsar halvhjärtat för att sedan backa tillbaka och tänka på hur illa det kunde gått.
Feg? Försiktig? ...Smart?

När man inte vet vad man vill vet man inte heller vad man ska göra. Man går och grubblar, ligger vaken och tänker, försöker förtvivlat komma fram till nåt, men allt man kommer på är att nåt inte känns riktigt bra. Men från vilket håll kommer det?
Rysningar i ryggslutet. Känslan av att luften inte räcker till. Och över detta; En rastlöshet. Eller längtan. Längtan efter det där som fattas en.

Man kan inte vara glad jämt.

" Hans väderbitna ansikte var djupt fårat och de rinnande ögonen såg galna ut. Han gestikulerade medan han pratade och slängde titt som tätt oroliga blickar upp mot den vid det laget färglösa himlen.
Althalus kände sig lättad. Mannen utgjorde inget hot, och hans tillstånd var inte alltför ovanligt. Athalus visste att alla människor hade en viss tid att leva, men om någon händelsevis råkade missa den fastställda tiden då han skulle dö, blev han konstigt i huvudet. Det var ett tillstånd som var vanligast hos mycket gamla människor, men kunde också drabba yngre personer, om de var ovarsamma nog att missa sin förutbestämda tid. Det fanns folk som hävdade att sådana människor stod under inflytande av demoner, men det var alldeles för krångligt. Althalus föredrog sin egen teori: galna människor var bara vanligt folk som hade levt för länge. Att flacka omkring efter det att man egetligen skulle ha legat lugnt och stilla i sin grav skulle göra vem som helst tokig."
-Tjuven Althalus: De utvalda, av David & Leigh Eddings

Böljande blågrön tång, en smekande underbar sång. Värmen inom dig av lycka, att strunta i tanken ”vad andra ska tycka”. Att vandra i den sjungande skogen, att känna sig dum och omogen. Att känna het ilska och hat, när du vet att det bara är du som är lat. Att tappa all tröst till sig själv, att känna förståelsen i en brusande älv.
Fuktiga handflator, tårar av svett, när du ser något gå, något du önskat så hett. Håret i pannan klibbar sig fast, du kanske snubblar och tappar din dyrbara last. Du känner allt lättar, du svävar iväg, du följer ett spår längs en gyllene väg. Ljuset tar din utsträckta hand, och följer dig steg för steg in mot land. Du vill att det ska stanna, men när det nu går, känner du i värmen en glad rinnande tår. Värmen blir stark och elden slår ut, slår ut i ett slag med ett brinnande tjut. Överraskar helt och slukar dig med ett dån, så tack och adjö det är slut nu hej då.

 

Jag tror jag älskar kinderägg. Det är något så barnsligt underbart över dom, som gör mig på så glatt humör. Mamma hade fixat påskägg åt mig och lagt i två (:D).
Grejen är att det är en lyckad kombination. Det är asgod choklad format på ett gott sätt, för man kan liksom ta en bit och sen lägga den på tungan också trycka upp den i gommen också passar den. Och sen finns det ju en liten sak inuti som man kan beundra, låta ligga framme och som sen underhåller ens kompisar tills dom lyckas slarva bort den.

Så jag tror jag älskar kinderägg.

"När man är en björn med en mycket liten hjärna och tänker ut saker, upptäcker man att en idé som verkade vara riktigt idéaktig inne i hjärnan, är annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på."

"Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre."

"Det är verkligen ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte får vara två om dem. Det är bra mycket trevligare att vara två."

-Nalle Puh.

Usch vad trött jag är. Det känns som man misslyckats med nåt när man är trött på måndagen, helgen ska ju egentligen användas till att vila ut på. Men det är det ingen som gör, istället gör man allt roligt då. Brorsan har nu fyllt 30, så på lördagen hade vi kalas för honom med hans pappas släkt som jag inte kände igen nån av. Jag trodde verkligen jag skulle känna igen hans pappa, men nej. Vi var typ 30 pers i vårt vardagsrum. Men allt gick rätt så bra. Kul att träffa syrran igen. Det är alltid kul att träffa henne. Får se om vi bor ihop i sommar då! I Näsviken, farmors gula hus. Jag måste nästan hålla henne sällskap, jag skulle aldrig sova själv där. Iallafall inte på övervåningen XD Efter alla gånger farmor ringt och sagt att det är nån på övervåningen.
Nu är ju min farmor inte riktigt klar i huvudet, men ändå.
Vi var och hälsade på henne igår och fikade. Förutom att vi sa att det var söndag typ sju gånger så gick det bra. Sen åkte vi till Glugg, vilket pappa sa var en riktigt fin upplevelse som verkligen inte alla får vara med om. I Glugg bor Joel och hans fru och barn. Ingen mer. Och typ en mil ut till vägen.
Sen åkte vi tillbaka genom Näsviken, jag och syrran planerade in cykelturer i sommar, upptäcka det lilla som finns att upptäcka i niken. Vi kollade på en port. Den var fin. Vi tog in farmors post. Vi åkte hem. En riktigt äventyrsfylld söndag. Just det, på vägen hem stannade vi på... ICA.

För att uppväga mot det här fantasilösa inlägget lägger jag in en spännande bild:

Okej, förlåt om jag är typ ultra-jätte-tjejig nu, men: IIIIIIIIIIH vad söt den är!!! :D Kolla, jag använder t.o.m flera utropstecken, vilket jag hatar! Jag googlade runt igår och hittade den, och jag blev så glad bara utav att se den :D Sen blev jag inte så glad när jag såg priset. Jag ska nog inte ens skriva det, utefall nån råkar läsa det här.
Iiiiiiiiih! :D Den är ju så fin! Mamma sa att mormor säkert kan sy en sån, så nu ska jag tjata på henne :D

Hihiii! :D

Jag har ett träd i mitt rum :D