kimalm

Jag väntar på att lasangen ska bli klar och lyssnar på klämmiga låtar. Helgen har varit lugn, känns som jag både gjort massor och ingenting. Sömn har det varit lite dåligt med..

Jag tappade den lilla inspirationen jag hade helt.

Vår snart. Håll ut.

Jaa... :D

Det snöar igen

Men mitt huvud har ställt in sig på vååår så det gör faktiskt ingenting.

Emma höll barnkalas igår. Jag fick den yttersta bemärkelsen och fick vara föremål för leken "Sätt brillorna på Ki!!" vilket var grymt. Den otroligt sexiga bilden sitter nu på min dörr, tack Emma <3 Fredrik vann och jag och Adam kom sist ^^ Vi high fivade på det. Nej, man kan inte böja high five.

Nu ska jag gå och sno åt mig kinapuffar!

Det är verkligen jobbigt att göra något när man verkligen måste. Och det man måste göra mest är alltid tråkigast. Franskan brukar alltid vara absolut tråkigast, men nu igår när jag verkligen behövde plugga matte så gjorde jag hellre franska. Enbart för att den inte var viktigast! Nu sitter jag och har dåligt samvete för att jag inte gör gitarrläxan, vilket känns helt okej jämfört med matte eller franska, men det känns ändå jobbigt jämfört med att göra ingenting.
När man har dåligt samvete får man inte alls mycket gjort. Inte det man borde göra och man vilar inte eller stressar ner eftersom man är spänd av samvetet.

Nu går jag.

Je le vais faire.. Jag ska göra det..

Jaa mina vänner. Börjar det gå mot vår kanske? Vädret är sjukt fint ute i alla fall. Lovade pappa att skotta lite, alltså sitter jag här så länge jag kan.
Men det känns lite fel att sitta inne när det är så fint ute. Om jag går ut kanske mina fräknar vaknar. Då är det vår!

Än sover mumintrollen sin djupa vintersömn. Men snart, snart.. När det börjar droppa från taken och solen värmer mot ansiktet, då kommer Snusmumriken hem och sitter på sin bro och tonerna från hans munspel letar sig in och väcker de känsliga mumintrollen. Sen kan dom leka i skogen. Bara jag som tycker att det känns som Sniff är halvmobbad?

Nu när kavajerna ju var så lika..

Något jag inte gillar är saker som bara ska vara roliga, när man inte tycker att dom är det. Jag råkar ha rätt många sånna. Som i fjol när vi hade chansen att åka till Taizé. Blotta tanken på det fick mig så jävla nervös att jag mådde illa. Det var en sån där självklar grej som alla mina kompisar såg fram emot jättemycket, det existerade liksom inte att jag inte skulle vilja åka.
Men jag åkte inte.
Resan till Frankrike på höstlovet skrämde också skiten ur mig, men inte lika mycket. Det kände jag ändå nånstans att jag ville göra, även om jag visste att jag antagligen skulle vara helt borta av nervositet innan. Jag är väldigt stolt över att ha gjort det, och att jag hade så trevlig.

Taizé tänker jag följa med till den här gången när vi åker vid midsommar. Fortfarande känns det inte roligt eller spännande när jag tänker på det, det känns mest nervöst och ångestladdat. Förutom dom stunder när allt känns meningslöst och bara skit. Dom stunderna kan jag känna att det vore skönt att åka till ett kloster i Frankrike.

Jag hatar mig själv för att jag inte kan glädjas åt sånna där saker som ska vara roliga. Men det kanske är sådan jag är. Jag har haft saker som gjort mig osäker.
Jag kan bara hoppas att jag kan älskas ändå.