kimalm

Idag har då varit en ytterst meningsfull och givande dag, speciellt utvärderingen av skolan på eftermiddagen gav mig verkligen känslan att växa som människa. Eh, nej. Dock skrattade jag jävligt mycket (Nu travade det precis förbi en häst. Och jag tycker inte att det händer nåt i min by!). Axel undrade om Christer kanske tar kort, och sen spårade det ur totalt. Så nu ska vi ha årlig knivkastar-tävling på CJ där vi gör nya hål som man sen kan använda till att stoppa in kort i.
Vi kom även på fantasiska idéer, som att dom som pratar på lektionerna ska bli ollade av CJ. Men, kom vi på, då kommer ju alla prata hela tiden. Så istället ska det bli som belöning till dom som gör det dom ska. Uuuuusch.



"Då sa Aslan: ´Du måste låta mig klä av dig.´ Du kan tro att jag var rädd för hans klor, men jag var så desperat just då att jag bara la mig ner på rygg för att låta honom göra det."

"Ska du verkligen äta den där?" Nej, dom sa det inte högt, men hon visste nog vad dom tänkte. Den skulle sätta sig rätt på hennes lår, göra dem ännu mer groteskt stora, sätta sig på magen, få den att svämma över ännu lite till över byxlinningen. Hon tittade med avsmak på sin nyinhandlade smörgås. Var det verkligen värt det? Hon slängde mackan, orörd, fortfarande inlindad i plast, och gick tillbaka genom kaffeterian. Hon kände deras blickar i ryggen. Kände deras avsky. "Stirra ni bara!" tänkte hon upprört. "Stirra på! Kolla hur min rumpa stutsar för varje steg, titta hur mina lår kläms mot varandra när jag rör på benen!" När hon kom hem rev hungern i hennes mage och hon bredde gråtande fem-sex smörgåsar och flyttade in sig på sitt rum där hon låste dörren. Mackorna kastade hon i sig nästan utan att tugga, utan att känna någon smak. Hon fortsatte genast med en stor chokladkaka hon haft gömd under sin säng, och utan att märka vad hon gjorde stoppade hon i sig ett oöppnat kakpaket också. Plötsligt vaknade hon upp, som ur trans, och såg allt skräp på sängen. Hon gick ut i badrummet, stoppade fingrarna i halsen och kräktes upp allt hon just vräkt i sig.
När hennes mamma kom hem 10 minuter senare låtsades hon vara glad och log mot henne, när mamman frågade hur det hade gått i skolan svarade hon bra, sa att hon hade läxor och stängde in sig på sitt rum. Där ställde hon sig framför spegeln och tänkte på hur mycket hon hatade sig själv. Som så många andra kvällar.



Dagens visdomsord: Ät inte väldigt varma saker.

Jag har nu suttit och designat den här bloggen, så nu vill jag ha beundran! Den blev lite småsöt. Fast jag sa till mig själv att jag inte skulle bry mig om den. Jag behöver nånstans att skriva av mig lite, och på det här sättet spar jag papper! Så smart. Idag kommer inget vettigt komma ur mig känner jag. Men jag har alltså startat en blogg. Och det här är början.